Ötamon är en uråldrig lövskog som har väldigt gamla anor och har gett upphov till många magiska myter och sagor. Skogen har träd som är äldre än vad någon kan räkna, vilka sträcker sig så högt att de kan tyckas försvinna i skyn under mörka nätter eller disiga dagar. Trädens tjocka stammar står på nästan lika tjocka, stadiga rötter, vilka på många ställen reser sig ur marken likt egna kullar. Från de tjockare rötterna, och ibland även från trädens egna grenar, sträcker sig tunnare rötter som träden stödjer sig själva mot. Trots att de stödjande rötterna är tunnare så är de inte sällan grova nog att ha kunnat kallas egna stammar. De vackra, brokiga träden är hem till en myriad av djur, och det kryllar av liv i hela skogen. Det som slår de vargar som vandrar här mest är den fridfulla stämningen som skogen bär. Det sägs att vänligt sinnade vargar som vandrar genom Ötamon kan höra skogens sång.
Om dagarna är skogen vackert grön. Solen strålar genom de höga trädkronorna och bildar inte sällan ljuspelare som strilar ner mot marken. Den mysiga och lummiga skogen ger en känsla av värme. Skogen blir heller aldrig helt mörk. Även om natten finns det ljus bland träden, då eldflugor dansar genom dunklet. De skinande skalbaggarna lyser i såväl gula som blå nyanser. Något spektakulärt som besökare i skogen inte vill missa är månblommorna, vilka Ötamon är känd för. Månklara nätter slår månblommorna ut, och skogens mark kläs i ett hav av skimrande vitt. De självlysande blommorna ligger i grunden för många av skogens legender. Ötamon kallas ofta för Månens skog.
Klimat: Ett behagligt klimat som sällan blir väldigt varmt. Träden ger ordentligt med skugga som alltid ger en sval känsla när du står på marken. Vintern drar med sig kalla vindar från norr, som gör att skogens nordliga delar faller i vinterdvala de kallaste månaderna, ofta med rikliga mängder snö som resultat i de nordligaste delarna. Det snöar dock sällan i södra Ötamon.
Djurliv: Känt för sina eldflugor, men hjortar, rådjur, harar är vanliga bytesdjur.
Städer: Måntemplet