Mardouf sträcker sig från Raukakekedjans östligaste ände och bildar en naturlig gräns mellan Döda Skogen och Numoorislätten. Ravinen varierar kraftigt i bredd, och på sina ställen är det omöjligt att ta sig över utan hjälpmedel. Där den är som smalast går det för den modige - eller dumdristige - att hoppa över, men det är ett farligt hopp med risk att falla ned i den mörka avgrunden. Som vidast är den mer än en hel kilometer bred. På ravinens botten ringlar en flod av ansamlat grund- och regnvatten. Flodens djup varierar med årstiderna och regnet. Runtom floden har en del växtlighet fått fäste och det grönskar livligt om somrarna. Det är alltid kyligt längst ned i sprickan, då värmen aldrig når så långt ned. I ravinens väggar finns otaliga grottsystem.
Vissa morgnar rullar dimman från Döda skogen ned i ravinen. Dimman bildar inte sällan ett moln-liknande skikt i sprickan, vilket gör det svårt att avgöra hur djupt det är till bottnen. Mardouf är som djupast flera hundra meter djupt, och som grundast enbart ett tjugotal meter mot ravinens slut. Kraftiga vindar bildas ibland i den djupa sprickan, och är man oförsiktig vid kanten kan dessa kastvindar få dig ur balans och dra dig ned i djupet.
Klimat: Kyligt nere i ravinen med stundom kraftiga vindar. Varmare vid ravinens topp.
Djurliv: Djur från omkringliggande områden rör sig även runtom ravinen. Många fåglar häckar i området, och tusentals fladdermöss har sina kolonier i de många grottorna.
ons mar 25, 2020 5:23 pm av